Våga flyga...

Nu ska du få använda fantasin! Lite filosofi kanske, ...flum kanske?

Men när jag kör min Atlas och gasar genom kurvor på små-vägar...
På väg till en träff...
...eller mot ingenstans.
Det ger den totala friden, det totala avkopplandet medan sommarängar och åkrar sveper förbi. ...friheten personlifierad.
Det där känner du igen, du som åker hoj.
Samma sköna känsla får jag om jag ligger på golvet efter en joggingrunda och lyssnar på "Till Catherine" från den gamla underbara skivan Tillsammans.
Gör dig själv tjänsten att blunda och lyssna. Det är som att flyta fram efter vägen med en twin... närmare än så här kommer du inte att flyga.

Klicka och njut  Musikfakta: Kenny Håkansson (guitar) & Sergio Cuevas (harp) "Till Catherine/To Catherine" (Greg Fitzpatrick) från "Tillsammans/Together" 1973 (Silence Records)

Fördöme...

Visst är de fina, de så kallade"hybrid-erna". Cyklarna som visar hur desperata man var inom AMC (som ägde Norton från 50-talet till mitten av 60-talet), då man utrustade Matchlesscyklar med Norton Atlas 750 motorer.
Vissa  försågs med logo från AJS och kallades Model 33, andra med logo från Norton och kallades N15, P11 med mera.
Den du ser här kallades för CS eller CSR beroende på hur de utrustades. CSR var lite mer racerinspirerade med bakåtsvepta avgasrör.

Gemensam nämnare för alla varianter är att de var (och fortfarande är) mycket, mycket snygga. Deras stora nackdel är att de saknar Nortons fina Featherbedram. Å andra sidan har de en transmissionskåpa som är miltals bättre än den som original sitter på Nortons olika Dominatorer.

På bilden står Rolf Magnusson från Kyrkhult bredvid sin "hybrid", en Matchless med Nortons Atlas motor. Rolf är ett verkligt föredöme. Trots stigande ålder fortsätter han att köra... och han kör långt. Snacka om att man önskar sig samma hälsa som han och flera av hans bekanta från Blekinge har. Att man fysiskt orkar köra trots att åren går.
...och klickar du på bilden och studerar hojen så fattar du att jag har en hybrid på min lista över cyklar jag skulle vilja ha, se nedan.

Kul på träffar...

På Nortonträffarna är det alltid kul. Här några bilder med fångad dialog som bevis på det. (Om du klickar på bilderna blir de större och du ser tydligt att dialogen är helt rätt citerad.)

- Min motorcykel går mycket fortare än din!
- Nä!
- Jo!
- Nä, för min motorcykel går fortast, så det så!
- Nä!
- Jo, görenväl, sådeså!

Kolla, kolla, ingen olja under motorn, kolla!

- Dom säger att du sagt att din motorcykel är finare än min, harude?!
- Näe...
-Jo, haruju!
- Nähä!
- Joharuju, du ljugejusådeså, dummadu!

 

Blir man äldre än 15...?

Sitter och snickrar på vårnumret av Norton-isten. Kikar på bilder och blir alldeles varm av längtan efter hojar, klubbmedlemmar och känslan av att jobb-ledig gasa cykeln och ge mig iväg med motorn brummande lugnt mil efter mil.
Inget, inget, ger sådan frid för sinnet som detta. Att susa fram på småvägar och njuta av vädret (nåja), ängar, skogar och stressfri tillvaro.
...och sedan nåden att få komma fram till en träff och ha kul. Nortonfolk är verkligen trevliga!
Man blir religiös för mindre.
Bilderna är från Västkustträffen förra året, tagna under lördagens utflykt. De blir större om du klickar på dem.

Reviderad lista...

Bilden visar Sven Andersson med sin Rocket 3. Bilden blir större om du klickar på den. Bilderna nedan visar italienska 50-kubikare på Västeråsmarknaden i somras. Sedan en hybrid, en Matchless CSR med Norton Atlas-motor. Sist ser du en Moto Guzzi V7 Sport. Samtliga bilder blir större om du klickar på dem.Du som följer min blogg känner till mina två listor. Den ena över cyklar jag inte har men vill ha innan jag skottas ner i marken. Den andra är en lista på hojar som vore kul att ha, men som jag ändå inte flyttat upp på "ska ha" listan.
På den senare listan varierar objekten efter tider, upplevelser och humör. "Ska ha"-listan är mer fastslagen, men kan naturligtvis kompletteras, så som fallet är nu. Där finns numera ytterligare en BSA, en Rocket tre. Några av cyklarna på listorna ser du bilder på här nedan.
Synpunkter?
SKA HA-LISTAN:
1. BSA Thunderbolt/Lightning/Clubman/A65. Jodå, jag känner till alla erfarenheter om BSA:s A65:or, men idag kan man renovera dem så att de fungerar att köra. De är så fina att jag någon gång måste ha en sådan. Hade ett halvt objekt en gång, ram, motor och lite till. Sålde det. Dumt gjort, Lasse, mycket dumt!
2. A65:an har kompletterats med en Rocket tre, gärna en specilare med R3 motor. Hade en R3 tidigare, bytte bort den. Också dumt gjort, mycket dumt!
SKULLE VILJA HA-LISTAN
1. Velocette Thruxton 500. Det går bra med någon annan Velo 500 eller 350 också. Vill köra en, lyssna till tonerna…
2. Moto Guzzi V750 Sport. Egentligen först på listan och snudd på att den kvalar in på ”ska ha"-listan. Bubblare alltså.
3. Laverda Jota. Tillsammans med min första Norton, en Commando Fastback 750, den hoj jag ångrar mest att jag sålt. Mycket dumt gjort det också, Lasse! Min lärdom nu är att inte sälja någon hoj igen! Ingen! Trots detta platsar Jotan inte in på min ”ska ha-lista”. Kanske, kanske en bubblare. Eller.....? Jo, definitivt, en bubblare.
4. En 50 kubiks italiensk fyrtaktare. Varför inte en Moto Morini...? Eller Ducati...?
5 Norton Flattank. Jag är inte så kinkig, egentligen vilken modell som helst. Bara för att få känna känslan av att styra en 10- eller 20-talare.
6. Royal Enfield Interceptor 750. Så dåligt rykte, men oförtjänt sådant säger trovärdig källa, så…
7. Matchless CSR 750. Med välbekant motor från Norton (Atlas) i AMC-chassi lär den inte bjuda mig på några överraskningar. Möjligen med sämre väghållning än på en original Atlas. Vill ha, bara för att den är så fin. Det går för övrigt lika bra med en AJS 33 som faktiskt är samma hoj, bara med annan logga.
8. Husqvarna 5o kubik ”stockholmare”. Min gamla moppe. Vore häftigt att åter få känna den acceleration och toppfart som jag en gång i livet upplevde som så kul och stark.
9. Moto Guzzi V700. Stor tung och respektingivande. Har alltid haft ett gott öga till den, men aldrig testat. Vore kul, men intresset är inte tillräckligt starkt för att köpa ett ex.
10. Kawasaki Mach 3. Vidrig och superhäftig. Självklart vore det kul att köra en. Men äga, njaa, näää…

Specialare är alltid snygga...

Specialare är nästan alltid fina. Exempelvis är en Triton oftast ögongodis. Med tanke på att hur varvvilliga trajja-motorerna är och hur fin väghållning en Featherbed bjuder på, är de också härliga att köra. På bilderna här bredvid kan du njuta av Mats Larssons Triton-bygge, fotogra-ferat på BSA-träffen i Bankreyd 2009. Där har du förklaringen till att det står tre BSA bakom honom. OK, det är svårt att se att det är BSA-hojar, men så är det. Sist ser jag att Bosse Hagman från Nässjö står med sin trogna fina Rocket tre.
De två i mitten har jag ingen aning om vilka de är, men en sak är klar, killen som står tvåa har en cykel som ser gudomlig ut med sina clip on, så tuff och skön.
Japp, jag är svag för BSA. ...och för låga styren, exempelvis clip on.

Som vanligt kan du klicka på bilderna så blir de större. 

Hojen som aldrig blev, del 2...

Den här hojen har du knapp-ast sett, en tvåtakts Norton på 500 kubik som levererar 40 hästar runt 6500 varv. Från 1975!
Jo, förresten, du kan ha sett den. Den finns på mc-museet i Birmingham och är en av alla av fabrikens prototyper som inte blev annat än just en prototyp.
Det kan ju verka märkligt att en klok och skicklig man som Bernahard Hooper (som var en av skaparna bakom Commandon) ledde en grupp på fabriken som jobbade med att utveckla en tvåtaktare. I mitten av 70-talet!
 Då hade ju Commandon redan gjort dundersuccé samtidigt som japanska tillverkare helt avvecklat sina tvåtaktsprogram (nåja, en och annan tvåtaktare fanns fortfarand kvar).
Projektet hade visserligen startat redan 1971, men Wulf, som Nortons tvåtaktare kallas, men redan då borde fabriken insett att det inte fanns någon framtid på större tvåtaktare.
Nu var Nortons tvåtaktare å andra sidan ingen vanlig tvåtaktare. Den innehöll en ”dubbelkolv”, en ide som franska Dunlet testat redan i motorer på 1920-talet och som betyder att kolven har på sin ovansida med en annan "liten kolv". I Nortons fall tog inte heller de insugna bensinångorna vägen via vevhuset, så någon vanlig tvåtaktare var det väl kanske inte. Därmed var kanske var ändå Nortons tvåtaktsexperiment inget tvåtaktsexperiment alls. Mer troligt är att de sökte helt nya vägar och experimenterade lite, vilket senare visade sig i wankelmotorn? Något även Suzuki testade med en modell som varken blev långlivad eller såld i mer än i ett fåtal exemplar.
Men tillbaks till modellen Wulf som namngavs efter ett fotbollslag:
Motor: två cylindrar, 497 kubik
Effekt: 40 @ 6 500
Förgasare: Amal (förstås)
Broms: Skiva fram, trum där bak
Växellåda: Femväxlad.
Uppgiven topphastighet: 160 km/h

Bilderna har inte jag tagit, utan Krister Törnblom när han för några år sedan klörde förbi Birmingham. Som vanligt blir de större om du klickar på dem.

Under siege...

En helg i garaget blir det inte dessa dagar. Äldste sonen var tvungen att köra in en av sina bilar för att torkas, så alla hojar är undanknuffade, varav två i bostadshuset (CJ:n i vardagsrummet, och 16H:n i grovköket. Undrar om frugan märker nåt?)
Så kan det gå.

Hojen som aldrig blev, del 1...

En av de snyggaste hojarna som kommit från de brittiska öarna är denna fyrcylindiga Quadrant på 1 000 kubik. En trajja.

Jasså, inte hört talas om den? Inte så konstigt, för den producerades aldrig. Prototypen togs fram 1973, alltså samma år som Triumphfabrikens vd och styrelseordförande Edward Turner avled.

Du blir säkert inte förvånad om jag berättar att bakom projektet stod samme man som plockade fram fabrikens trecylindriga Trident och BSA:s Rocket tre, nämligen den ödmjuke, försynte och mycket skicklige konstruktör Douge Hele.
Att cykeln var kapabel för drygt 125 mph (drygt 200 km/h) syns till och med. Det mesta på den kommer naturligtvis från en Trident, men vissa motordelar, bland annat kamaxlarna, producerades av ett externt bolag. Men Triumphfabriken saknade både pengar och tid, så... det blev inget av denna sköna blå skapelse. Dock, ett prototyp-ex finns på museet i Birmingham.

Visst är den snygg?! Även om den inte är en Norton.

Som vanligt kan du klicka på bilderna så blir de större.

Första hojen...?

Världens första hoj? Tjaaa, det finns ju gamla skisser från slutet av 1800-talet som visar hur friskt man funderade och experimenterade på den tiden. Men frågan är om inte denna 'Velocipedraisiavaporianna' är den första av alla?

De översta bilden visar nämligen en scen från Paris år 1818. Drivkällan är  en "ångmotor", men benen är uppenbarligen är en icke föraktlig del av kraften.
Tysken Karl Drais är upphovsman och visade upp sin skapelse 1817, en uppfinning som var tänkt att ersätta hästen.
Om sex år firar denna idé 200-årsjubileum!
Bilder: Som vanligt kan du klicka på bilden för att få den större!
Skissen finns på London Science Museum. Den andra bilden visar uppfinnaren och den nedre en replika av hans skapelse, dock utan drivkälla. Kul idé och design, men en Norton är snyggare. Och bättre!

Nortons Gula fara

Yellow Peril kallas denna Commando-version. Det finns inte så många exemplar av den, de flesta är nämligen replikor (kopior) av dessa produktions-racers som alltså var kanariegula.

Just den här replikan ägs av Karl-Axel i Hedemora som körde den till klubbens årsmöte på Djulö camping, för två år sedan.
I Sverige finns enbart en verklig i privat ägo. Det exemplaret kom in i Sverige tillsammans med en till inför ett tävlingslopp. Den som importerade cyklarna var dåvarande generalagenten Rådhes i Nyköping. Året var 1970.
Just loppets segermaskin såldes vidare efter tävlingen, och det är den cykeln som du ser på den nedre bilderna. De bilderna är tagna av Janne Sundblad som fotade hojen när dess ägare stannat och tog sig en rökpaus.
Som vanligt kan du klicka på bilderna så de blir större.

Rätt brud gillar rull-ringar...

Mats Olofsson i klubben är fotograf och mc-journalist, men också en kul och kreativ herre, det är väl-bekant. Det syntes inte minst på årsmötet då jag granskade hans vigselring. En ring som vittnar om herr Olofssons mc-intresse.
Den vittnar också om att han gift sig med rätt typ av kvinna.

Som vanligt blir bilderna större om du klickar på dem. Bilden nedan visar när Mats glider in till årsmötet på sin egenbyggda Copmmando-racer.
Söker du delar till din Norton, oavsett den är riktigt gammal eller från 70-talet, är detta rätt man att ringa.

Idétorka...

Ibland orkar man inte tänka efter... och då ska man tillåta sig att strunta i bloggen. Vi syns imorgon!
Klicka på bilden så blir den större. Som vanligt.

Buddy Holly, Ariel och Shakespeare...

Om Buddy Holly kan man säga/ skriva mycket gott. Bra smak när det gäller hojar hade han dock inte. Inte kom-pisarna i bandet heller.
Själv skaffade han sig en Ariel Cyclone, en 650-twin, som producerades i enbart 21 exemplar.
Kompisarna skaffade sig var sin trajja.
Det roliga med deras hojval är inte (skit-) hojarna i sig, utan att de innan köpen blev utkastade ur hd-butiken när de gjorde sitt besök där för att skaffa sig var sin cykel. Butiksägaren hade ingen aning om vilka de hugade kunderna var...
Överst ser du Buddy Hollys cykel, nedan ser du grabbarna i en videosnutt där de har var sin smäck på huvudet. De ska ha köpts samtidigt som hojarna.
Cykeln står idag på ett BH-museum i USA.
Förresten, namnet Ariel är hämtat från Shakespeares verk Stormen. Det visste du nog inte.

Bra reklam ska ha fin modell och häftig hoj...

Anrika franska märket Long-champs är tydligen fint som tusan. Deras läder-väskor säljs bland annat av hjälp från modeller som Kate Moss och andra välbetalda damer.
Inte märkligt då att man i höstas satsade på en svindyr reklamfilm med svindyra fotomodellen Audery Marnay och...
tralaala....
...ett topphäftigt mc-märke med anor.
Så klicka på den lila länken till videoklippet så ser du hur reklamfilmen producerades och har en Commando i reklamen.
Vad säger ni om modellen då? Hojen alltså! Inte är den original i alla fall. Nä, framtill sitter dubbla Dunstallskivor och tanken skulle jag gissa att det är en Gus Kuhn, eller...?

Ständigt nya idéer...

Ofta är det svårt att slå sig till ro. Medan jag monterar styrhuvuds-delar på Atlasen, sneglar jag på 650:n och funderar om jag ska ha den kvar och bygga om den till caféracer, eller...
... satsa på en specialare, en Featherbed med R3-motor, som jag vet finns här i närheten. Men vill Leif sälja/byta bort den? (Skicket är halvdant.)
...satsa på att byta tillbaks min "gamla" Trident som jag renoverade till toppskick men överlät till Karl-Axel i Hedemora för några år sedan. (Skicket är bra och nan vill gärna byta/sälja sa han på telefon idag),
... satsa på en original Rocket 3 Mk I. Ekonomiskt vansinne, betyder ny renovering, det vill säga svindyrt.
En sak är då klar, inga nya projekt innan både CJ:n och Atlasen är klara. Men man måste ju ha något att fundera på...
Bilderna blir större om du klickar på dem! De visar...
Överst byter Karl-Axel och jag hojar. Han får min Trident, jag tar hans Atlas.
Andra bilden visar Leif på sin Norbsa, (Rocket tre-motor i Featherbed. Kan han övertalas att sälja/byta? Nja...?
Tredje bilden är från BSA-träffen i Bankeryd och visar Nässjö-Bosses R3:a.

Ny länk till nostalgi...

Roger Larsson som skriver bloggen "Larssons blogg -det var bättre förr, Larssons blogg -det var bättre förr, ju förr desto bättre, ju förr desto bättre" var vänlig nog att höra av sig. Även han var intresserad av Nyströms i Trollhättan. Läsvärd förstås.
Du hittar hans blogg dels som länk här i inlägget, dels i min länklista till höger, om du skrollar lite.

Nyströms igen...

Utan bra nätverk får man huvudärk, har jag tidigare skrivit och då syftat på renoveringar.
Gäller uppenbarligen även annat. Bara genom att maila till Anders som  kör bloggenGrandprix 63 fick jag direkt några för mig okända fakta om Nyströms i Trollhättan (en gång i tiden generalagent för Norton). Klicka på länken och läsa själv.
Vem vet, kanske ramlar det in fler fakta tack vare läsare av hans blogg.

Ny framsida...

Skissar på nytt utseende på klubbtidningens framsida. Visserligen delvis nöjd med det gamla, men irriterar mig på att där inte finns en Norton-logo. Skissar på några nya varianter att välja mellan, den första jag gjort ser ut så här.
Min paus som redaktör för klubbens medlemsblad blir alltså inte av. Nyvalde Johan avsade sig uppdraget så jag har hoppat in igen. Lite trist eftersom bladet behöver nya idéer och jag en paus, men klubben behöver samtidigt en tidning och den är kul att producera, så...
Bilderna blir större om du klickar på dem:
Översta visar Anders Lundström från Orust på sin Atlas. Bilden tagen på Västkustträffen i somras.

Snart är sommaren här, snart är sommaren här, snart...

Regnigt och trist väder idag. Tröstar mig med att kika på bilder från förra som-marens träffar. De båda här intill är från Äppelbo, en träff som Anders arrangerar i år igen, tack och lov. Pratade nyss med honom åpå telefon, datum blir 6, 7, 8 juli, alltid andra helgen i juli.
Bilderna, blir större om du klickar på dem: Det är bara att längta och räkna dagarna.
Översta bilden visar kvällssnack. De andra är Per Mases på sin caféracer (Dominator).

Någon som vet mer...?

Fick bilder och text från Göran Svensson. Materialet handlade om en tidig generalagent för Norton, Bröderna Nyström i Trollhättan.
Tillsammans med Göran ska jag nu försöka hitta mer fakta om bröderna Nyströms, för att få med en bra artikel i vårnumret av Nortonklubbens medlemstidning.
Någon som vet mer än undertecknad?
Kanske kan tre av Görans bilder inspirera?
God fortsättning för resten!
(Bilderna blir större om du klickar på dem!
Bild 1: En av bröderna Nyströms på tävling i Tysslanda.
Bild 2: Mack i Trollhättan, antar jag.Bild 3: En sprillans ny ES2. Bilden är enkel att datera tack vare den den märkliga ljuddämparen som fick öknamnet "cows udder". Fanns enbart på hojar från året 1938.

Nytt År, ny energi, nya tag...

Så har jag då äntligen börjat med min Atlas. Plockade bort CJ:n för en tid och placerade Atlas-ramen på rullbänken inför ihopmonteringen.
En del frågor återstår att lösa medan jag sätter ihop cykeln, exempelvis hur jag ska göra med transmissionen? Belt eller original? Lutar åt det senare, men då måste jag dels kroma/lacka transkåpan, dels se till att den inte läcker olja genom att rikta den. En snudd på omöjlig uppgift, eller...?
Gott Nytt År förresten, nu kommer dagliga uppdateringar från Featherbed Meadows

God Jul!

Efter nyår väntar dagliga inlägg igen. Men innan dess vill jag bara önska alla vänner här God Jul och Gott Nytt År!
...och vad vore väl bättre nu än att njuta av Knuttarnas julafton, en klassiker av Jonny Svängman. (Möjligen att se den Åsa-Nisse-snutt där han och Klabbarpan åker engelskt, men detta sköna klipp kan du se nederst på denna sida. Håll till godo!)
http://www.youtube.com/watch?v=qheC0oNwtkE

Dags för Atlas...

Ihopsätt-ningen av CJ:n av-stannade i somras. Dels på grund av att jag behövde lite hjälp med svarv- och fräsning, dels på grund av ren och skär slöhet. Nåja, sanningen är väl främst det senare!
Varifrån kommer all slöhet?
Ska skärpa mig nu, börja skriva blogg igen samt plocka ner CJ:n från bänken och sätta upp och ihop Atlasen istället.
Det är bara slutet av november nu men jag har redan abstinens vad gäller att få ta en tur med någon av hojarna. Lite för tidigt att känna så, men oj vad det skulle vara skönt att få en enda kort varm helgdag och dra iväg några tiotals mil. Mmmmmm....
Får trösta mig och eventuella läsare med en bild från i somras. Nä förresten, lägger in två.
Den andra blir på mig själv där jag dricker Featherbed meadows nya favvo-dricka, ett tips jag som vanligt fick från paret Alsterberg i Bengtsfors och som min annars så måttliga fruga efterfrågar var och varannan dag. Här på ängen kallar vi den för Cinnamon surprise (innehåller kaffe, likören 43, vispade grädde och kanel (kanelen är livsviktig och får ej glömmas!). Mycket mycket gott, rekommenderas!
Bilderna blir större om du klickar på dem!
Bildtexter: Bild 1:Matrast i Valbo på väg norrut mot Äppelbo. Commandon parkerad vid restaurang med härlig utsikt mot älven, på baksidan. Restaurangen hade just köpts av thailändskt par som öppnat dagen till ära. Rekommenderas för den hungrige.
Bild 2: Catharina Alsterberg förför lille Lasse med dricka och sedan är han hooked. Gunnar till vänster  ser mer skeptisk ut. Bilden tagen på årets träff i Äppelbo.

snart...

Snart är semestern slut här på Featherbed meadows och därmed kickar vi igång inläggen här på sidan.

Stängt för semester

Featherbed meadows har slagit igen för semester och återkommer första september (typ).

Gammal bra produkt...

Nu för tiden kan man köpa Autosol samt krom- och metallglans om man snabbt vill putsa upp matta aluminiumytor. Men den här gamla 70-talsprodukten, finns den kvar att köpa idag?
Köpte den när jag just skaffat min första tunga hoj, en Suzuki 250 som ibland behövde putsas lite på (även om jag knappast intresserade mig för så mycket mer än att tvätta cykeln då och då).
Det är en ganska hårt blått "plastmaterial", påminner om en förtorkad tvättsvamp, som ska doppas i lite vatten för att sedan gnidas mot den fula aluminium-ytan. Effekten är klart mer märkbar än med exempelvis Autosol, påminner om en försiktigt polering.
Testade den idag på mitt framnav som jag ännu inte polerart. Det fungerade perfekt. Framför allt på en yta som inte är helt fri och lättåtkomlig och därmed svår att polera med en stor fast trissa.
Efterarbetade med metallglans och resultatet blev väldigt bra.
Har definitivt behov av en liknande produkt, men frågan är om den finns idag?  

Norton-öl...

Att det finns ett argentinskt vin som heter Norton har jag berättat tidigare. Nu upptäckte jag att det även finns ett öl som heter Norton. Hade ingen aning. Finns i flera olika varianter/smaker på systemet. Dock inom beställningssortimentet.
Ölen på bilden smakade mycket bra, vilket fler än jag upptäckte på Västkustträffen. Kostar cirka 40 kronor halvlitersflaskan. Blomman bredvid är en fikus, hemmasådd från frö, om du nu undrade över bladen. 

Västkustträff för Nortonfolket...

Så har då årets första Nortonträff avnjutits.
Härligt kul och avstressad resa både ner och hem... om än till viss del i regn. Var sugen att välja 650:n, men tog ändå Commandon eftersom jag ville kunna "köra undan" lite snabbare om det behövdes.
Åkte redan på fredagen och kom fram på kvällen, cirka en halvtimme innan middag i glada medlemmars lag. Kändes såååååå rätt efter denne långa kalla snörika vinter. På lördagen anslöt ytterligare medlemmar och under dagen tog vi en dagsutflykt på dels Orust, dels på några andra småöar, bland annat Malö. Fantastiskt vackert förstås och en riktigt god räkmacka på ett fik som verkade ha fångat räkorna ur havet bara några minuter innan de serverades. Suveränt!
Tyvärr stördes hemresan av regn, men man kan liksom inte "alltid får allt". Lördagskvällen meddag förstås, där Ander och Jan-Anders tackade Allan och Ingrid samt Staffan och Ann-Christine för det jobb de lagt ner på bland annat Västkustträffen under tidigare år.
Min kväll blev tidig i säng, jag börjar bli asocial kvällstid. Så trött, så trött, helt utan anledning (bara två starköl).
Men kul och trevligt hade jag. Längtar redan till Årsmötet och Äppelboträffen!Commandon gick som en Norton alltid går, som en dröm.
Förstås!